just for now
En hel dags ledigt har jag haft, jag får passa på att njuta av de få dagar jag har för jag kommer att jobba 6 dagar i veckan hela december, kul va! Den 25 januari får jag reda på om det var värt det, vilket jag anar att det kommer ha vart... då i alla fall!
Så dagen har då spenderats på stan, letade skor och hittade skor, they are gorgeous I tell ya, värda de dyra dyra pengarna! Jag vandrade från centralen in mot gamla stan, köpte tre böcker och en fantastisk gaffelkonst-ring från Trångt och Trevligt, en pytteliten butik i gamla stan där mormor jobbar ibland! Sedan mötte jag upp Sofia och vi spenderade resten av eftermiddagen på cafe kladdkakan, pratade, plugggade pratade mer, drack te, åt hälsotallrik och givetvis kladdkaka! Sedan åkte vi tillbaka till tullinge, mötte Mickis och åt pizza på pizzerian. Sen har jag kommit hem, vandrat runt i nya skorna, myst och pluggat med Fanny och nu tillsist sitter jag i köket med te och grapefrukt under julstjärne belysningen och lyssnar på The Holiday soundracket för det ger så mycket energi och julmyslycka men går inte att sjunga till vilket är super bra när man ska skriva tal... informative speech ska hållas imorgon kl 18, wish me tons of luck please!
Jösses vad man kan hinna med på en dag när man inte jobbar! Amazed....
KYSSAR!
jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut
jag drar en lättnandes suck att tentan är över och att den kanske till och med gick rätt bra. bara att ge sig på nästa, jag ska skriva ett informative speech till nästa vecka, något jag har ett svagt minne av att ha provat i engelska c i trean.. undrar vad jag lärde mig om det egentligen...
Varje år runt den här tiden drömmer jag alltid att det börjar snöa, inatt hände det igen och det var så vackert med snö överallt och åh så jag längtar! Jag kan känna snön i luften, längtar så till första snöfallet. Till dess myser jag med mina ljus och lyssnar på livets egna Robyn!
Imorgon kommer ju dessutom min bästa Mihaela hem, som jag längtar!
I refuse to believe it´s only me feeling
jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
ännu en dejt senare och inget klokare är jag.
finner givetvis migsjälv gående hem från bussen med ciggen i handen och sjunger och dansar och gestikulerar med melissa horn, men inget klokare är jag. men livet känns fint och just nu rätt så balanserat.
nu ska jag fylla huvudet med annat än tankar och bara proppa mig full med massa te och retorik ord, som analogy, enthymeme, exordium, refutio, syllogism, metonomy mm, och lista ut vad exakt statis theory is alla about.. önska mig lycka till för imorgon kl 18 börjar min livs första och den här kursens enda tenta.
min fina bild från en promenad hem en tidig sommarmorgon får avsluta detta innlägg, nu ska jag plugga och njuta av det totala lugnet, tystnaden och stillheten bara natten kan åstadkomma.
I need some wind to get me sailing, so it´s the storm that I believe in
Jag känner mig lite halv. Delad i två. Som om delen av mitt huvud som tänker inte riktigt sitter ihop med delen som ska fatta. Som om musklerna i händerna inte längre sitter kopplade till fingrarna. Som om mina nerver som känner värmen från mitt te inte når ut till kroppen för att värma den. Jag som vanligtvis kan sjunga och tänka och skriva samtidigt finner det hopplöst att göra något annat än att helt enkelt sitta här och sjunga högt för mig själv. Delen som tänker att jag bara borde stänga av musiken och stänga munnen sitter inte ihop med delen som fattar det.
Well-painted passion
Det blev middag på pizza hut med Amanda och Matilda denna fina kväll innan vi begav oss till baren Judys för att se stand-up med Shanthi och Humormaffian, fett värt och en hel del innerliga skratt! (En bild snodde jag från Matildas instagram som ni kan se!)
Kyssar
det är höstkallt på balkongen och jag längtar till nåt annat än det här
Det har varit en sån där dag som aldrig riktigt börjar. Kom till jobbet utan att ha sminkat färdigt mig. Jag är inte ens säker på att jag valde kläder imorse mer än att jag bara slängde på mig samma jag hade i skolan igår. Jag kunde inte börja på mina omskyltningsprojekt för kunder kom och störde (ja jag vet att jag missade det här med att kunder ger mig jobb) och sen skulle jag ju få gå på lunch om en timma så då var det ingen ide att börja med något. Sen kom det bara mer kunder... stängde och åkte hem, gjorde ingenting, först nu börjar jag leva lite tror jag, tänkte läsa igenom min feta bok om feta tal... det har varit en fin dag ändå.
snygg har jag vart i alla fall. skojar inte.
ps. nu lyssnas här på melissa horn i full sympati.
men det blir stand up imorgon med shanthi, när och vart vet jag inte men bra blir det.
kyssar
sen en tid tillbaka har jag varit svag, och försökt att vara nån tillags, ja man kämpar för en plats som passar både här och där och snart har man glömt vem man är
Ok då, livet har faktiskt fortfarande sina stunder självklart, här är en kväll med brahäng och dans på strand, ville avsluta med det så att mitt huvud som precis sprängde sina murar här nedanför inte är det första man ser när man kommer in på min blogg... extra tillägnat Amanda!
Kyss på er alla som gör hösten vacker.
det finns en fara i att aldrig hitta vägen, åh det finns nåt vackert i att vandra den ändå
Ni vet när man springer till tåget man bara inte får missa. Man vet att det är totalt meningslöst, att det inte finns en chans att man hinner men man bara måste... Tanken på att springa och komma ner svettig och andfådd och se den rulla bort från stationen är olidlig. Tanken på att uppgivet gå ner mot stationen och komma i tid för att se dörrarna stängas och vetskapen om att "hade jag sprungit så hade jag hunnit" är nästan värre... i den stunden i alla fall. Alla har nog varit med om båda. Jag vill tro att jag alltid vill försöka, även om jag vet att det är lönlöst och att jag kommer stå där i alla fall med svetten rinnandes, eld i lungorna, tårar som bränner i ögonen, och uppgivenheten som ett hål i magen. Orden i huvudet är helvete, fuck, helvete helvet helvete... Men annars står jag där ändå med känslan att jag inte försökte, att jag gav upp fast jag kunde ha lyckats om jag försökt. Den tanken når inte alltid så djupt som den borde men den här gången ska den, så djupt att jag springer, så kanske jag hinner.
Jag var så nyfiken här, på nya livet efte studenten, på sommaren som aldrig skulle behöva ta slut, på vuxen livet, livet som arbetande som skulle kunna gå ut och dricka öl eller käka middagar med vännerna efter jobbet, bruncha på rival de dagar man inte jobbade, glömma hur stress och krav kändes, träffa nya människor och dansa nätterna till ända... vad fan hände här?
