vi ska va dem vi vill vara hellre nu än efteråt

Jag känner mig lite halv. Delad i två. Som om delen av mitt huvud som tänker inte riktigt sitter ihop med delen som ska fatta. Som om musklerna i händerna inte längre sitter kopplade till fingrarna. Som om mina nerver som känner värmen från mitt te inte når ut till kroppen för att värma den. Jag som vanligtvis kan sjunga och tänka och skriva samtidigt finner det hopplöst att göra något annat än att helt enkelt sitta här och sjunga högt för mig själv. Delen som tänker att jag bara borde stänga av musiken och stänga munnen sitter inte ihop med delen som fattar det.