vi ska va dem vi vill vara hellre nu än efteråt

Jag kommer ju alltid 45 minuter tidigt till jobbet vilket gjorde att jag idag han springa upp till second-hand butiken som jag länge velat besöka där i tumba. Det var en riktigt fin butik faktiskt med mycket porslin och glas och kristall prydnader och även ett litet cafe. Och de hade massor av böcker. Såklart (jag som ju är i så stor brist på böcker....) ställer jag mig där och får genast syn på en enkel pocket med Astrid Lindgren sketchad på. "Mina påhitt" heter den, kostar 25 kronor. I boken har någon (ett barn att döma av stilen) skrivit i grön tuch "Julen 1971". Jag blädrar och hittar titeln "I skymningslandet" nästan längst bak. Detta väcker såklart mitt svaga minne om skymningslandet dit man flög från fönstret. Gubben från skymningslandet heter Liljonkvast, därav liljekonvalj i mitt huvud. Nästa kapitel heter "Allrakäraste syster". Det börjar med att flickan säger att hon har en tvilingsyster som ingen vet om som är gömd bakom rosenbusken i trädgården. Här har jag mitt minne. När jag frågade mamma sa hon att jag brukade lyssna på de där sagorna när jag skulle sova när jag var liten, på såna där små färgglada kasett band om ni minns. Jag vet att det är fina berättelser men i mitt minne var de nog också ganska sorgliga. Detta är så galet och nu ska jag krypa ner och läsa min bok och mina fina återfunna minnen. En bok som något barn fått för 40 år sen, som jag planerar att ge till och läsa för mina barn i framtiden. Konstigt hur livet är. Jag bara kliver in i en butik och vips hittar jag detta som jag undrat över i alla år. Det var nog menat, det var tid nu.